Sa har det gatt annu en vecka. Plotsligt ar det bara nagra dagar kvar och jag inser hur mycket jag kommer att sakna alla flickor. Jag bor mitt i skolhemmet med ett eget rum och ett litet forrum som jag kan sitta i och folja alla aktiviteter. Flickorna blir mer modiga att forsoka prata men de kan sa lite engelska. Forra gangen i trichy nar jag gickk vid Rockford temple och shoppade sa hittade jag en leksaksaffar och kopte bollar och sma badmintoonrackets i plast-billigt och dalig kvalitet men oj vad roligt det blev. Sa nu leker de sa fort de ar lediga och deras gamla badmintornrackets och hopprep kom fram-allt i slitet skick men jag har spelat mycket badmintorn den har veckan. Ska se om jag hittar nagot battre att kopa med mig nu nar jag ar inne i Trichy igen.
Jag mar bra,ater bra och sover gott. Jag ar begransad i min rorelsefrihet for de oroar sig och passar upp mig men nu nar jag vant mig ar det OK.
Helgen blev intensiv. Pa fredagen skulle pastor Daniel komma -men det gjorde han inte. det var gudstjanst i kyrkan anda och jag ledde barnen och forsamlingen i sangen"Jesus karlek ar sa underbar" pa blandad svenska och engelska. Innan dess hade det varit mycket helgforberedelse.
Pa lordagen kom Daniel och vi tog en promenad genom byn,halsade pa forsamlingsmedlemmar och besokte den katolska prasten. Sen forsvann Daniel till Trichy men kl 19.00 pa kvallen var jag med om kvallsandakten i en litet kapell. De kristna bor tillsammans i olika delar av byn (som ar liten i indiska forhallanden men inte svenska) och har ett eget kapell i anslutning till husen dar de samlas for bon varje kvall kl 19.00. Sen gar de i kyrkan pa sondagen allihop.
Jag avbojde motorcykel pa sondagen sa Daniel ordnade taxi at oss. Jag kan inte riktigt tanka mig att aka i flygande flang mellan gudstjanster bak pa en motorcykel.
Sa vi akte kl 6.30 till denforsta gudstjansten i en annexkyrka. Gudstjansten borjade kl 7.00 ungefar -nar forsamlingen kommit. Sen fort ivag till nasta dar jag ocksa hann se dans efterat och sen fort till den tredje. Jag predikade pa alla och blev tolkad. Det ar spannande. Man anvander manga ord har. Bonerna ar langa,psalmerna ar langa och nar jag sager en mening i predikan tolkas den i tva minuter och jag har ingen aning om vad han sager. Jag predikade om Fralsarkransen-tyckte det var lattast att ha nagot konkret att prata om.
Sa var Daniel borta igen -pa hembesok och sorgehusbesok visade det sig sen men vi hann prata lite innan han gav sig ivag. det ar alltid en fraga om pengar. Sa mycket handlar om att soka sponsorer och vilja ha bidrag-men Daniel ar en bra prast med socialt engagemang. Det ar bara svart att verka sa rik men inte vara det nar man kommer ut sa har. Visst ar det fattigt. Men anda tanker jag ibland nar jag ser en 15-arig flicka fnittra med vanner och hoppa hopprep att det ar ett gott liv dem lever. Men det ar flickor som har tyska sponsorer annars hade de haft ett helt annat liv...
Om man tanker sa har att vad det ksotar i rupis stammer med kronor hos oss. Daniel hade kopt ett otackt brod at mig som han trodde jag ville ha "fullkorn" for 17 rupis. Hotellrum i bra hotell i stor stad 900 rupis ,snabbmat 35/40 rupis osv men det a-ar ju inte mycket pengar for oss (10 rupis=1,60)Indien ar ett fantastiskt land med allt -fattigt och rikt, vacker natur och smuts (jag lider nar jag ser allt skrap som ligger overallt) moderna saker som gym och snabbmat och en stor brist pa toaletter och privatliv.
Nu ar det bast jag skickar detta innan det blir stromavbrott..